Theo

Det här lilla charmtrollet hade jag äran att fota i helgen! Goa lille Theo!

Vill ha!!!

Canon EOS 7D (Bild lånad från http://www.canon.se/)

Vil ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha!!!!!

Funkar det att tjata sig till den, tror ni?

Och när jag ändå är igång...

Ett sånt här också tack!

Canon EF 24-70 f/2,8L USM (Bild lånad från http://www.canon.se/)

Hmmm... Drömma går ju alltid!

♥/A

Halv...

Det där med att vara föräldraledig är ju ett kapitel för sig.
Ledig, kan vi ju direkt ta och stryka från den meningen...
Begriper inte hur en dag kan fyllas till bredden av så mycket INGENTING! Tiden bara rullar på, det finns massor att göra, men ändå får jag inget gjort!

Allting blir halvklart.
Halvdant.
Halvhjärtat.

Har en lååååång lista med halva saker som ska fixas... Och det gnager. Måste börja beta av innan jag blir knasig. Vill ju helst bara ta det lugnt och njuta av mina buspojkar ♥ Får ta en fixardag idag, så vi kan mysa hela dagen lång imorn. Tur det är vår, så man har lite energi i alla fall!

Nu ska jag käka frukost a la Floragatan, så kan jag stryka det från listan i alla fall...

♥/A

Flitiga fötter

Efter det att Dante föddes förra året, fick jag i läxa av farbror doktorn att gå ner 10 kg. Mitt blodtryck var på tok för högt efter havandeskapsförgiftningen och ville inte sjunka, och med papsens hjärtinfarkt i bakhuvudet kändes det rätt att lyda doktorn och sköta undan den där läxan en gång för alla. 

Sagt och gjort...

Jag började käka lite nyttigare och lyckades gå ner ett par kilo under hösten. Men, det räckte inte riktigt ända fram, så efter nyår drog jag igång på allvar! Tack vare massa pepp från familj, vänner och världens bästa träningskompis Lisa, började jag motionera, för första gången på åtta (!) år... Stackars L asade runt på mig i snö, regn, sol, vind, 15 minusgrader, på vår milslånga promenad ett par dagar i veckan... Och oj vad det gjorde susen! Både för kropp och själ!

För någon månad sen landade vågen på tjugo kilo mindre än vad jag startade på i augusti förra året! Läxan är avklarad och blodtrycket är tillbaka på normal nivå! Farbror doktorn är nöjd - men det är inget mot vad jag är! Nöjd, stolt och glad över att jag lyckats så här långt! Vilken skillnad! Känner det i varenda cell i kroppen!

Sen februari har vi även tränat box två gånger i veckan, samtidigt som vi fortsatt med våra promenader så ofta vi kunde. Och nu har vi även börjat springa intervallträning... Beroende? Hahaha, nädå, inte alls ;) Det är ju bara det att det är helt UNDERBART att känna kroppen jobba, adrenalinet pumpa och endorfinerna susa i kupan! Hur har jag kunnat vara utan detta i så många år?!

Nä, att göra dessa förändringar i mitt liv, är det bästa jag gjort på länge!

Så, om du går och väntar på "det rätta tillfället", eller bara tänker att du ska ta tag i det sen - GÖR DET NU!

KOM IGEN NU DÅ!

♥KRAM/A♥

Om du vill läsa mer om vår träning, kan du göra det på vår nystartade träningsblogg:

http://www.komigennuda.blogspot.com/

Godbitar

Sakta men säkert...

Mitt i natten.
Ungarna sover sedan länge och älsklingen har somnat i soffat här bredvid. Men jag är vaken!
Pigg?
Nja... Börjar känna kvällens träning i musklerna och kaffet är slut... så näää, pigg är jag inte! Men lite upp i varv är jag allt och hjärnan min jobbar för fullt! Sitter uppe och knåpar med min hemsida. Sakta men säkert... Går igenom alla gamla bilder och försöker välja ut de bästa att redigera. Har en deadline och det är bra - annars kunde jag petat i petitesser i all evighet!

Det börjar hända lite på fotofronten nu och det är såååååååå kul! Har ett par fotograferingar inbokade framöver och jag hoppas såklart på att ryktet sprids så småningom och att det blir mer...  Och mer... Och mer...

För det är tusan det här jag ska göra!
Det är detta jag vill. Kan. Älskar!
Så det så!

Men först - sova...

Godnatt!
♥ Kram / Fotograf Anette ;) ♥

Min stora kille...

- Mamma, du och pappa har ju gjort mig... Men vem gjorde alla andra människor?
- Det gjorde ju deras mammor och pappor.
- Men innan dess och innan dess och innan dess då?

Efter att ha förklarat det där med Gud och vetenskap, satt han länge och funderade... Sen sa han:

- Hmm, det där med aporna verkar lite konstigt. Dom kan ju vara lite tokiga sådär. Men den där Jesus var ju snäll, så jag kanske tror på Gud. Men jag vet inte än.

Oj oj oj, min stora kille, som redan funderar över livets stora frågor. Så mycket som rör sig i ditt huvud från morgon till kväll. Och så underbart det är att få vara med i din värld och lyssna på dina tankar!
Älskade Marlon.